Har just kommit hem från sjukan, väntade på att maken skulle hämta mig så det blev sent. Min morfar mår tack å lov liiiite bättre han kunde andas utan syremask =)
Alltså han är så gosig kan inte förklara, han vill alltid hålla hand.
Alltså jag trodde inte jag skulle reagera så starkt som jag har gjort, eftersom jag alltid stått mormor så nära men å andra sidan så kan jag inte se mormor utan morfar å tvärtom. Dem har liksom alltid funnits där sen jag var en lite bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar