I nöd och lust!

Av någon konstig anledning så fick jag gåshud i hela kroppen nyss,  en känsla jag vet att jag känt förut, det tog mig dock en stund att fundera när. Jo dagen jag gifte mig.

Jag trodde på riktigt att mitt hjärta skulle hoppa ut ur kroppen och allt jag tänkte på var att absolut inte kolla upp, för i fall jag skulle möta någons blick på vägen till altaret så skulle jag garanterat bryta ut i fulgråt.

I stället fokuserade jag helt på att gå myrsteg och att titta i marken. Pappas hand krampaktigt i min och så den vackra sången i bakgrunden såklart. Det var en riktigt mäktig känsla det där att gå altargången fram...och se min älskade stå och vänta på mig. En oförglömlig dag!